Rubbade Ruben, min historia del 1

20 kgs överviktig, ett cigg paket om dagen, ettan lös snus, favorit mat: Korv med pasta. Till tränings intresserad, spirituell, vegan med sexpack.

Vad hände?

Jag läser inlägget för dig?
Här: Rubbade Ruben Del 1 (Höger klicka och ta öppna i ny flik)

Veganism är ett levnadssätt där en person avstår från exploatering av djur i den mån möjligt och praktiskt. En vegan avstår därför från alla animaliska produkter såsom köttfiskfågel, mjölkprodukter, ägghonungs– och vaxprodukter samt olika tillsatser av animaliskt ursprung. (källa Wikipedia)

Hur hamnade jag här. Det är en fråga jag ställer mig dagligen. Om du känner mig vid det här laget, eller om du läst vad som hände mig för lite över två år sedan så har du lite koll. För att göra en lång historia kort såg jag ut ungefär såhär: IMG_0113

En dag i Oktober 2010, när en vän ringde och frågade om jag var sugen på att komma förbi och spela poker. Jag kände att jag inte hade någon lust. Jag gick in på mitt sovrum, såg på film och grät. Mitt liv kändes skit. Jag kände inte att jag hade någonting att leva för. Jag hade inga konkreta hobbies, inga konkreta intressen, när jag gjorde min första profil på www.couchsurfing.orgskrev jag att jag gillade att röka och vara full. Hur blev det såhär?

Detta är del 1, där jag försöker bryta ned mitt liv.

När jag ser tillbaka på min barndom var den väldigt lycklig. Vi levde gott, jag hade en syster, ett rött hus en mamma en pappa och volvo. Vi hade veranda, bastu, relativt stor tomt, äppel träd, hallon buskar en granne med dobberman, potatis land, massa blommor, ett litet fotbolls mål, garage uppfart. På min gata bodde flera av mina släktingar. Där fanns en moster med man och två grabbar. Jag hade två farbröder, den ena är styv far åt två grabbar i min ålder och han är pappa till en tjej och en son, några jord snurrar yngre. Den andra farbrorn har två döttrar och två grabbar. På gatan fanns också goda vänner till familjen. Jag och min syster har aldrig behövt gå på dagis, då det alltid fanns någon att se efter oss eller mina föräldrar offrade sig för att ofta kunna spendera sin tid med oss. Det kryllade av andra barn på gatan. Det fanns fotbollsplan, inga mål, det var grus plan, men herregud vilka matcher som utkämpats. Det fanns lekpark, en nära mig och en några kvarter bort. Det fanns gott om grön områden att ”slåss” på, och det fanns vändplan utanför mitt hus, där dom stora Emmavägen slagen var, med bandy klubborna i högsta hugg. Runt om vår gata, när man blev några år äldre och vågade cykla lite, upptäckte vi att det fanns andra barn i krokarna. Det fanns några tuffingar som bodde uppe i vattentornet. Jag minns en gång jag vågade mig upp dit med bandy klubban i sidan, och spelet var helt annorlunda bara några hundra meter från min dörr. På ”min” gata, var husen röda. På nästa där Hammar bodde var dom gröna. Uppe vid fritidsgården var husen gula. Om jag skulle åka hemifrån med bil mot centrum, så kommer ett kvarter med röda hus, och på andra sidan är dom gröna. Det är spegelvänt gentemot min gata.

Om jag skulle säga att jag har en till mor, för det har jag absolut jag har flera stycken. Men framförallt dessa år hette hon Vuokko. Det var här jag spenderade mycket av min tid. Dom hade pingisbord, så här lags mycket grund till gott spel. (Senare hade jag eget bord, så bortskämd). Jag och Vuokko spenderade mycket tid tillsammans, och det är jag väldigt tacksam för. Hon hade två grabbar som är äldre än mig och uppfostrade mig i maskopi med min knall hårda syster. Jag minns väldigt väl när jag umgicks med Johan och Peter, att jag alltid kände mig så värdelös för jag lämnade bit märken på deras action gubbar. Det var på den tiden Peter spelade hockey, och jag hade så mycket klaustrofobi, att jag inte vågade ha på mig hans hockey hjälm. Det var på den tiden jag klättrade upp mellan dörr karmarna, sedan fick jag panik och vågade inte hoppa ned, det var tur jag var naken då, för jag pinkade rakt ned på golvet. Det var på den tiden, dom samlade ihop grabbar och ville att jag skulle slåss, men bara mot dom mindre grabbarna. Det var den gången jag fick slåss mot Tommy. Jag minns den kvällen hemma hos Hammar. Det kändes som det var 100 pers där inne, det var en hård fight, jag skulle inte ge mig, jag skulle ha ned honom. Men Tommy var stark och det var en jämn fight. Tills han bestämde att han skulle stampa mig på föten med sin häl. Efter några gånger bröt Peter matchen, och jag vann på feg spel från Tommy, men än idag skulle jag vilja ha revanche. Så Tommy om du minns eller om det var Jonas, hör av dig. Jag finns här. Bortskämd som jag är.

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.