Auroville, Tamil Nadu, Indien

New age Mecca

När jag och Miranda befann oss i Pondicherry (här)Hade vi hört talas om en plats som heter Auroville. Enligt guide boken vi har (denna)(rekommenderas) så är detta mecka för new ageMed ett öppet sinne och taggade till tusen, hoppar vi nyfiket in i en vit Ambassador och glider ut från satadsmiljö ut på landsbygden. 

Efter någon halvtimmes körning hoppar vi ur bilen. Det är en stor parkeringsplats och det är ett femtiotal personer i rörelse. Vi fattar inte riktigt vad det här är, men mannen i bilen sa att han släpper oss vid ”visitors centre”. Solen gassar och vi knallar ned mot den lilla plats vi kom hit för. Människorna på plats frågar om vi sett filmen, och eftersom vi inte gjort det pekar dom på en dörr att vi ska börja där. Vi kommer in och sätter oss i något som liknar en biosalong med träbänkar. Ett klipp snurrar på väggen och vi slår oss till ro. Klippet handlar om Auroville. Denna förunderliga plats. Mannen som lägger röst till bilderna berättar för oss Matmandir… P1010471 P1010472

Han förklarar att dom flesta som sitter i salongen inte kommer att få gå in i ”golfbollen”. Denna samlings punkt som dom har byggt, kommer endast seriösa människor att få gå in i, och människor som är intresserade att lära sig vad riktigt koncentration är. Han berättar om ”The Mother”, som kläckte idéen till detta ställe. Klippet visar även lite om Aurovilles bakgrundP1010485

Jag är så begeistrad, laddad och lyrisk! Jag vill att vi ska bo här, tänker jag under filmen. Samtidigt som jag inte fattar någonting. Vad är det här? Vad gör dom i guldbollen? Så många frågetecken när eftertexterna till klippet rullar ut.

   Vi knallar ut ur salongen, börjar leta efter ”visitors pass”, som vi tydligen behöver för att få gå till utsiktsposten, för att se bollen. Jag ställer mig i en kö, och spanar in kvinnan i kassan. Några indiska män framför mig frågar om dom får gå in i bollen? Kvinnan säger, att om ni stannar här tills Onsdag (detta är Söndag), så finns det eventuellt möjlighet. Mannen muttrar lite och frågar om det inte finns någon information att tillgå? Jag ser på disken han har sina händer knäppta mot som är proppad med information. Kvinnan med fransk brytning, ler sarkastinskt mot honom och pekar på bordet.

– Vad kan jag hjälpa dig med?, frågar någon kvinna mig.

– Visitors pass. Säger jag, och harklar mig.

– Där borta, pekar hon.

   Jag kommer in i en sal med bilder på en ned skalad Matmandir… P1010468 P1010467Inne i Matmandir, är det en krisall kula. Tanken är att solljuset kommer in igenom taket och träffar kulan, vilket genererar kraft och ljus in i globen utav guld.

Ännu mer förvirrade, får vi våra pass och blir dirigerade in i skogen. Vi knallar på och lyriken bara ökar. Vad kommer hända, vad kommer vi att få se? Kommer jag äntligen känna mig hemma? Vi möter människor under promenaden, och solen gassar på.

   Efter en tio minuter är vi framme vid ett staket. Vi står på samma höjd som koncentrations salen, fast 400 meter bort. Vi står med cirka 100 stycken indier som fotar och picknickar. Solglasögonen på i vanlig ordning och riktigt poserar för att synas med detta mästerverk. Jag fattar noll. Vi tar lite bilder jag försöker läsa om vad detta handlar om, och inser att vi inte kommer få se insidan. P1010469 P1010470

Auroville är:

  1. Auroville belongs to nobody in particular. Auroville belongs to humanity as a whole. But to live in Auroville, one must be the willing servitor of the Divine Consciousness.
  2. Auroville will be the place of an unending education, of constant progress, and a youth that never ages.
  3. Auroville wants to be the bridge between the past and the future. Taking advantage of all discoveries from without and from within, Auroville will boldly spring towards future realisations.
  4. Auroville will be a site of material and spiritual researches for a living embodiment of an actual Human Unity.         (Källa Wikipedia)

Dom vill skapa en Utopi.

-KRJ

Ps. Det brillianta med hela stället är. Dom bygger en besöks by, där den stora skalan inte fattar någonting. Dom lurar upp alla i skogen, dom ger alla pass, så alla känner sig viktiga. Dom som verkligen är intresserade stannar självklart i tre dagar, samt att då får dom se vad det är för typ av människa. Vi hade dessvärre endast möjlighet att stanna här i en dag då vi var tvungna att ta flyget från Chennai, till Kolkata. Men jag lyckades träffa denna franska kvinna när dom stängde visitors centre. Hon berättade för mig att det inte var några problem att vandra runt i byn och snacka med lokalbefolkninen. Men det var dessvärre Söndag, den enda dagen dom stänger allt och tar ledigt.

– Allt blir till sist vardag, även fast man bor på ett sådant märkligt ställe som Auroville, säger kvinnan och ler brett och framkallar sina skrattgropar.

P1010473

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.