Bröllop, Saarijärvi, Finland Del 1

Annorlunda helg

Miikka som jag skrivit om tidigare (här) . Inviterade mig och min sköna till bröllops fest ala troende, finne. Denna fantastiska individ har bestämt sig att slå tassarna ihop med en skön böna från, vårt lillebroder land: Finland.

Fyra dagar innan vi ska bege oss ut på tur, får jag ett mail från Miikka. Jag ser det är adresserat till två andra individer och med ett spännande budskap:

”Hej Skandinavien och välkommen till bröllopet.

Fantastiskt att ni kommer.
  Robert & Miranda, Mr Manhattan och Kaleb, ni alla anländer till Helsingfors ungefär vid elva tiden på nästa fredag. Läckert.
Så jag föreslår att ni kontaktar varandra och åker tillsammans. Mr Manhattan är ganska tyst och Kaleb brukar inte ha så mycket att säga, men jag tror
att ni kan ha någonting att prata :)”

Jag sänder mail till karlarna. Kaleb och jag bokar en telefon dejt.

När telefonen är lyft och bip ljudet har slutat, hör jag en mjuk röst på andra sidan.
– Hej, Kaleb här
Jag känner mig genast trygg. Han guidar in mig på hyrbilguides hemsida, och förklarar att jag måste hyra bilen för han ska ta med sig tält och stanna ytterligare en vecka.
– Men hur hittar jag er? Frågar jag.
– Jag är 190 lång, blond och skägg.
Vi hyr självklart en Nissan Micra och hoppas att Mårten inte väger 200 kg.
Miranda är hos mig i Oslo, och vi ska åka tillsammans till Bröllopet. Miikka har friat till Anna när dom befann sig i Paris, så min gåva är en tavla jag köpt på gatan av en italiensk konstnär av just Paris…
1056894_10151502588394013_570597788_n
Så jag oroar mig hur flyger man med en tavla? Miranda som vanligtvis är den som är oroad, och funderar hur det ska gå, är iskall.
När vi väl är på flygplatsen och ska igenom säkerhetskontrollen är hon till och med så iskall, att hon tar tavlan under armen, glömmer att hon har systemkamera, har mobilen i fickan och bara knallar lugnt och fint igenom kontrollen. Detta är enormt framsteg! När den ena knyter sig lossnar den andre.
I Helsingfors landar vi. Vi hämtar vår väska och går igenom säkerhetskontrollen. Jag ser två yngre män som tittar mot oss, ett kollegeblock som är flippat, med namnen Robert och Miranda. Det är som att hitta favorit skorna. Jag tittar på Mr Manhattan och ler mot Kaleb och säger:
– Han väger i alla fall inte 200kg.
Vi hittar disken där biluthyraren hänger och styr upp fordon. Han diskuterar försäkring med mig. Jag förklarar för grabbarna att jag inte fattar någonting. Det blir polsk riksdag angående försäkringen och vi drar iväg mot parkerings huset. Vi blev uppgraderade till en Polo istället.
Jag överlåter nycklarna till Mr Manhattan, och njuter av att vara på äventyr. Vi ska till Saarijärvi… Skärmavbild 2013-07-18 kl. 17.25.28
Det blir lite av en intervju situation i bilen. Jag är först ut och berättar lite om mitt liv och mina erfarenheter. Hur vi känner Miikka, osv. Sen är det Kalebs tur. Han berättar om att han tidigare flyttade ned till Mellanöstern, Israel och Palestina i tre år. Han lärde sig arabiska, koranen och det muslimska samhället. Han gick på djupet. Han studerar byggingenjör, ber och lirar gura. Lite smått betuttade i Kaleb efter hans äventyrs fyllda liv, börjar jag fråga ut Mr Manhattan. Han är skådespelare. Lever i New York, där han går teater på Stipendium.
– Det jag gillar med staterna, är att man får vara bäst. Dom till och med uppmuntrar det.
Han berättar om när han var på teater i Skottland, blev frälst, gick på auditon i Skottland, där han kom långt men inte hela vägen. Men han hade bestämt sig. Han såg teatern när han var 20 år gammal.
Vi går på djupet, vi öppnar upp oss, vi diskuterar, vi dividerar och vi spår framtid. Självklart sprider vi vår kärlek på några vägkrogar, skrattar högt och äter frukt.
Vi kommer till ett ställe som heter Saarijärvi, vi inser att vi har absolut inte någon aning om vart vi ska. Allt vi vet är att jag och Miranda ska bo i en skola, Mr Manhattan på en gård, och Kaleb i tält. Vi parkerar och Kaleb hoppar ut och frågar ett äldre par om vägen. Dom pratar svenska, men dom vet inte vart ställena ligger. En kvinna parkerar några rutor bakom, Kaleb går dit.
– Hon ska bara handla lite sen kan vi köra efter henne, säger Kaleb.
Vi åker bakom bilen, längre och längre från den lilla byn vi befinner oss i, förbi en sjö, förbi några åkrar, ut i skogen. Efter ca 15 minuters körande stannar kvinnan i bilen.
– Kör rakt på denna vägen så kan ni inte missa det. Mr Manhattan får alla och fnittra och avslutar med att istället för att tacka skrika för full hals! – PUSS, på bred skånska. Vi glider vidare iväg in i dom finska skogarna och kommer till en ”gård”. Med ett ”stall”, två stora hus och en ladugård. En blond kvinna i ca 30 års åldern Står och tåtar i en liten uppskyfflad jordhög. Bredvid henne sitter en Husky. Hon har avklippta jeans, T-shirt med avklippta armar, och en tatuering på axeln.  Vi parkerar och Kaleb hoppar ut. En kvinna kommer ut ur stallet, det visar sig vara Miikkas mamma. Men vart är Miikka?
Fortsättning följer…
-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.