Golf

Ett slag på rangen

Jag är på rangen, jag tar upp min klubba i bagen, jag känner det, jag är på plats. Jag andas lugnt genom min näsa. Jag har valt järn 9:an, och värmer upp lite lätt. Klubban lägger jag bakom axlarna och vrider några gånger. stretchar nedåt, och drar några enkla prov svingar. Det är mulet, 25 grader, lite syd östlig vind. Jag lobbar upp en boll ur hinken och låter den studsa till rätta på mattan. Tar mina fötter framåt mot bollen och tar ställning. Mina händer lägger sig av ren vana i interlock greppet runt mitt grepp. Jag ser till att all vikt är fördelad på dom rätta ställena i min kropp. Jag funderar lite, försöker njuta, inte tänka. Jag drar tillbaka klubban rakt bakåt, det jag nötte på som liten och aldrig trodde jag skulle orka. Back svingen är lagom temporerad, den är så viktigt för att få allt rätt i förhållande till slaget. Jag kommer förbi knät, flyttar sakta min vikt bakåt med klubban, försiktigt och inte för mycket. Lagom. Axlarna, skulderna och bröstet rör sig som en pendel och jag har en triangel mellan mina axlar armar och händer. Håller bålen stark och när jag kommer upp så vänster armen är sträckt. Då böjs höger arm vid armbågen och klubban viker sig lite över min högra skuldra. Jag ser till att ha mjukt/hårt grepp i händerna och ser till att handleden inte vrider sig åt endera hållen.
Bålen spänner sig och börjar accelerera. Skulderan kommer, och höften kommer med en enorm kraft. Viken börjar förflytta sig mot mitten och armen följer med. Jag håller blicken blixt stilla på bollen och står med ett härligt gung i knäna. Vänster armen är stenhård. Hela pendeln mellan armarna kommer i symbios med kraften, vikten och accelerationen. Handlederna kommer sist och är i maskopi med hela klubban, ända ut i bladet. Jag smackar till, likt att kasta en macka på vattnet så tajmar jag bladet perfekt ned på mattan. Bollen träffar sweet spot. Det är en stark lyckokänsla, det är som att vinna en miljon. Som att göra den perfekta klippningen, som att vakna upp och inse att du har sovmorgon, som att äta choklad medan du åker buss i Himalaya. Träffen känns i hela kroppen. Ända ut i tårna. Jag vet varför det kallas för sweet spot. Redan här vet jag hur bollen kommer att bete sig. Jag kan känna det, i hela mitt system. Denna gången har jag valt att slå en fade, en fade är en svag skruv åt höger. Vilket gör att du slår bollen gärna lite högre, lite mer underskruv vilket för att den landar mjukare, att den stannar snabbar. Optimalt med en järn 9a, för att enkelt krypa närmare stickan. Mina fingrar formligen vibrerar och mina armar njuter. Pendeln går igenom som smör och guidar klubban vidare mot sitt mål. Vikten har fördelas på vänster tas, och jag vrider igenom slaget med min korsrygg samtidigt som överkroppen roterar och för klubbans skaft förbi vänster öra och ned bakom ryggen. Ungefär som riddarna hanterade sina svärd.

Jag andas.

Jag lobbar upp en ny boll.

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.