Brutna vanor

Håll i dig

Att bygga upp en vana påstås ta 21 dagar. 21 Jobbiga dagar har du på dig, sen är det jobbigt att inte göra denna nya vana. En vana är något du gör på rutin. Det kan till exempel vara: Borsta tänderna när du vaknar, ta en dusch, jobba. När man vill starta nya vanor är det lämpligt att göra det på samma tidpunkt varje dag. Så en bra vana skulle kunna vara att motionera en halvtimme varje dag. Detta kan du enkelt göra om du har strukturerat liv med 9-5 jobb exempelvis. En enklare promenad hem från fabriken, en joggning runda, eller räfsa ogräs i trädgården. Detta är bara en tanke. Men min helg har jag demonstrerat hur man enkelt ska kunna bryta goda vanor och hamna i en negativ spiral som gör att ”egot”, tar över och ursäkter plötsligt börjar vinna igen.

Igår Lördag, åkte jag ned till huvudstaden och umgicks med en ny bekant jag träffat under sommarens gnetande. Vi samtalade, strosade, drack kaffe på fik, delade på en termos te under en björk, käkade hemlagade linsbiffar och njöt av att vara lediga. Denna herre skulle senare på dagen på spektakel och behövde införskaffa rusmedel på statlig förrättning. Så jag passade på att göra samma sak. Dom två tidigare helgerna som passerat har jag fått vanan att: Dricka mitt kaffe (som jag bara gör en gång i veckan, ibland blir det två), och efter det druckit två öl. Detta har fått upp mitt sug på alkohol igen, och jag känner verkligen begäret som väckts inom mig.

Efter vin flaskan lagts i tryggt förvar i min ryggsäck, tagit herren i handen och tackat för hans tid, går jag och inhandlar lite frukt och grönt. Jag är lite stressad och vill hem fort då jag känner hur flaskan bränner i säcken. Jag tar mig till tågstationen och hör i hög talaren ’Alla tåg är inställda, resande mot Lilleström ombeds att ta t-banan till Brynseng’. Jag får lite panik. Jag går bort och läser på den stora tavlan på väggen, som för övrigt är super high tec nuförtiden. Där står det klart och tydligt ”instillt” på samtliga avgångar. Jag börjar knalla ned till t-banan och läser på den inte speciellt hi tec:a tavlan och försöker se vilken eller vilka linjer som går till Brynseng. Ingen gör det. Jag blir svettig och börjar irra runt. Jag lyssnar på min inre dialog och den skrattar åt mig själv ’Du klarade dig utan större problem i Indien, men du klarar dig inte i Norge’. Det finns ingen att fråga. Jag går runt och försöker finna någon, men hittar ingen. Alla andra går säkert in i korridoren mot t-banan, men jag vet inte ens om jag ska öst eller väst. Plötsligt tänds ett ljus i mitt huvud, jag har ju Iphone. Jag går in på Ruters app och söker på ””från denna position till Brynseng”. Den hittar inget, men jag får upp alternativet Bryn, och tänker att det måste vara samma. T-bana 2,3,4 ska ta mig till rätt destination. Jag går igenom korridoren och väntar på vagnen. När jag hoppar på vagnen är det något som inte stämmer. Det är massor med människor, fullt tumult, gamla, unga, kvinnor och män. En gammal man sitter precis vid dörren i rullstol. Han stirrar på mig. Jag hälsar och ler mot mannen, men han fortsätter bara att stirra på mig. Jag ser bort och låtsas inte om honom. 5 minuter går och han stirrar fortfarande. Den gamla mannen är blek, han har kammat över sin flint med sitt tunna bleka hår. Han har kostym, gråaktig med vita ränder. Hans skor är av skin, dom är låga och ned gångna. Han släpper inte sin blick från mig. Hans ögon brinner och jag står lugnt och tittar framåt. Men jag känner mannens ögon på mig. Jag kokar inom bord och tänker, du vet inte vem du bråkar med. Jag har krigföring i mitt huvud, samtidigt som jag är rädd, jag vet inte vem han är heller. ’Nästa Brynseng’ Jag kliver ut genom dörrarna och mannen rullar efter.

Jag hittar mitt tåg och försöker läsa, men mannen som nu sitter 10 meter bort fortsätter att stirra på mig. Det börjar bli mörk, och jag ser fram emot att sluka flaskan i säker miljö. Tåget rullar in och jag avvaktar och tänker låta rullstols mannen hoppa in före. Han tänker nog samma, då jag tvingas hoppa in innan tåget ska lätta, lyfts mannen ombord av några passagerare i samma kupé som min. Temperaturen inom mig har stigit rejält och jag försöker få kontakt med mannen. Jag ser på honom och nickar, samtidigt så ler mannen mot mig, men det är inte något glatt leende utan lömskt. Jag ser ut genom fönstret.  ’Nästa Fjellhamar’, jag hoppar av på en ödslig perrong. Mannen såg ut att sitta kvar så jag pustar ut. Jag börjar vandra mot lägenheten och tar trappan ned. Fan vilken grej, tänker jag och ser fram emot att komma hem. Väl hemma är jag ensam och endast ljudet av kylskåpet och klockan hörs. Balkongdörren står på glänt och jag ser att det ligger löv på vardagsrums golvet. Märkligt jag som damm sög innan jag gick ut i morse. Jag plockar upp mina matkassar, och min ryggsäck. Jag tar fram ett glas och tömmer halva flaskan i glaset. Jag vill bli full. Jag hittar lite jägermeister i ett av skåpen, och en flaska vodka. Efter 10 minuter är flaskan med vinet slut och jag har sänkt en shot jäger. Ett halvt glas vodka och en påse chips sätter jag mig ned för att se på film. Det är tyst. Ute i byn råder lugnet. PANG! Jag hör en hög smäll på min dörr! Jag flyger upp och slänger mig ned på golvet. PANG! En ny smäll. Jag ligger på golvet och paniken kryper över mig. Vad är det som händer? Låste jag dörren? Det blir tyst och jag vågar mig fram till dörren för att se ut. Dörren är olåst. Jag smyger ned handtaget och skjuter försiktigt försiktigt upp dörren för att se ut i natten. Vinet har fått inverkan på mig och jag känner mig berusad. Det är inget där. Jag sätter mig i soffan igen och startar filmen.

Höööm, jag slår upp mina ögon och funderar vart fan jag är någonstans. En orangebrits, och jag är inlindad i plast. Jag är fast klistrad på en brits. Alla mina lemmar är inlindade i plast och jag kan endast röra min nacke. Mannen i rullstolen är inte så handikappad längre utan han står ovanför mitt huvud och ler. Inte glatt men lömskt.

 

Så läxa lärd. Drick inte alkohol för att bli skitfull skitfort. Idag Söndag, skulle jag joggat, gått på buddistisk meditation, läst och skrivit.

 

Jag skrev i alla fall.

 

-KRJ

1 kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.