Rötter

Hemma…

Jag försöker hitta min rötter. Jag har skrivit om det. Jag skrev en dikt/tal, text om det. Kände för en video, här kommer den:

Om ni inte vill se mig, men vill läsa är texten här:

Rötter

Jag är igång. Jag är tillbaka i mina rötter. Nästan. Det är ett annat hus än vad jag hade dom 15 första åren av mitt liv. Men det är samma landsbygd. En landsbygd jag är väldigt förtjust i.

Här finns vänner som sett mig byta sko storlek.

Vänner jag har slagits med. Vänner jag har gråtit med. Det finns familjeband åt alla möjliga håll, och alla möjliga vinklar. Nyligen blev kär farbror halvtids gammal. Bara den bästa halvan kvar. Det blev ett spektakel och det blev minst sagt klacken i taket. Även om jag låg profil höll rasande trevligt det var. Vilken spännande skara som min far besläktads utav. Jag är glad att ni finns, att ni pulserar i samma blod, vatten och banor som mig. Att mina simkunskaper fann just denna kanal på verkligheten.

 

Jag är glad att vara vid liv igen. Hade nog inte insett hur svårt, svårt det skulle vara att finna friden. Men nu är jag här, vandrar i mina gamla fotspår. Bokstavligt och mentalt.

 

Matematik. Ja, nu var det dags. 10 år senare repeterar jag, bråk, decimal. Addition, multiplikation och subtraktion, minns inte att termerna var så viktigt? Siktar numera på A, märkligt det där hur allt känns nytt men ändå så fantastiskt gammalt och bekant. Hur kunde jag på senare år uppskatta, att räkna med ord? Vad hände egentligen, vad var det som vakna? Kanske framtidstuppen gal tidigt, begaistrad och förväntansfull, ställer jag upp mina tal utan tull. För drömmen om att lära andra, brinner där inne och ni kan inte mig klandra, att inte leva en actions full vardag, även om jag bara räknar matematik som dom andra gymnasiereleverna, brottas med grammatik från engelska 6 och ringer lärarinnor för muntliga prov, det är sådant man gör 2013 antar jag. Utan pardon, sätter jag mig i bilen och kör till plugget, tuggar tuggummi och låtsas vara 17 igen.

 

Vasaloppet hägrar, känns dyrt och kallt. Börjar tvivla på mina självsäkra valg. Träna gör jag, även om det tar emot att springa, kämpar jag igenom både regn och dimma. För passa dig Gunde, jag kommer till Mora, så pass på och spring för kransen den är min.

Skämt och sido, jag knegar på. Eller just det, jag är färdig med det. Skriva en bok var planen. Det får vänta. Skolan går först, så om du inte tid kan återvinna, får mitt skrivande vila, åtminstone på stor skala, men drömma måste man kunna göra. Förslag på bok du vill läsa? Jag vet det nog, även om jag är rädd för mina ord. Jag ska försöka, jag har lovat mig själv. Vill inte ligga på dödsbädd och säga ’det kunde vara mig.’ En dag det kommer, det lovar jag dig. Tiden får utpeka, var, när hur allt ska utspela sig. För när tiden är inne, kristus kommer banna i sitt sinne. Orden ska flöda, rena jorden, vaska dig min sköna. För en dag jag vill säga: Författare. Lärare är så mycket bredare än många kunde ana. För hur ska jag annars nå min publik, berätta sagor om andras liv? Vi får se på dags formen, vad som kommer fram, men var så säker det kommer inte hamna om lam.

 

Mina planer på dagen, inga mer mål i magen. Yogan får vänta, norrtälje simhall du måste skämta. Några problem i planeringen men du ska nog se, jag ger mig inte förren, ni kommer börja be. För livet är mitt, jag bestämmer nu, jag är fri och önskar leva i monogami.

 

Tappa inte hoppet.

Tappa inte tron.

Upp och ned.

Livet är som att surfa, jag hoppas jag inte blir blöt.

 

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.