Höstlov?

Malmö, lånad dator

Nu sitter jag här igen. Jag befinner mig på den sydliga delen av avlånga landet. Jag hänger med svärföräldrar, syskon och sambos. Kräver alla ska bjuda på vegankost och ser till att alla inhandlar livlös föda. Jobbigt är det, när eget beslut drabbar många. Inte van att låta andra få jobba. Mätt i alla fall, njuter av att springa i park. Malmö är fantastisk. Mångkulturellt och mycket falafel. Glöm inte havet även om jag gömde mig för orkanen. Vegan restauranger med billig buffé, gjorde att jag kunde rulla på trendig allé. Pizza också har jag funnit fram, tänk vad enkelt ändå att leva utan att äta lam. Smältbar ost och glass minsann, tofu av soja kan det verkligen vara ett vackrare valg? Inte vet jag men uppmuntras med, inte något liv har fått sättas i spel. Hoppas jag. Borde gräva ännu mer.

Efter en storm, många träd fallit ned. Lika glad är jag, för jag fortsätter be. Hoppas alla mår bra och frodas numér. Kämpar febrilt med att plugga matté. Även om jag strular mig runt, löser jag problem, med uppställning, procent och luktar skunk.

Veckan har vart tuff. Jag pluggar, och pluggar och pluggar. Jag var verkligen inte förberedd på att komvux skulle bjuda upp mig på dans och pressa mina stackars geniknölar så. Jag tar utmaningen, lite i skymundan, kämpar igenom och hoppas överleva. Jag roas ändå att plugga och ser fram emot att komma på plats. studera något jag brinner för, och slå upp några tavlor. Känner där inne, att det skulle vara skönt att ha något hem, även om det var längesedan jag packade min vän. Rastlös själ som har svårt att sitta still, är det ärftligt eller är det, de jag vill? Resan är äventyret, livet är en resa, så äventyret är mitt liv? Jag hoppas då det. För jag älskar så mycket, har så mycket kvar att se, fyller livet med äventyret och önskar alla finna sin egna kraft så vi kan dela på världens alla frukter. Hur ska det gå mån tro, känns som mycket tid går åt att sitta och stirra in i texter, forska, fundera och utveckla. Mer än springa naken över fälten och sjunga sånger. Vill jag det? Hitta min egna begåvning och utveckla den. Känns som det viktigaste och inte chansa fel. För vad kan jag, i ärlighetens namn? Slå en boll, och springa breve, vad hjälper då det? Av någon anledning så är jag ju bra på det? Finns det en grund till det eller är jag min egna lyckas smed? Idiot kan tyckas, ibland jag tänker nog själv de. Svårt att koppla vad är det egentligen du säger? Svårt att erkänna mina fel. Tonårings hjärna i tonårings kropp, tryckte jag på reboot och började om? Ibland jag hoppas på det. Kanske jag lirar ett bättre denna gång. Slipper ”boota” igen, mina arma kropp. Denna gången jag ger inte opp, vill tanka min hjärna, vill aldrig fylla min kopp. All den kunskap som finns där ute, ge den till mig och jag ska sortera den bort, lära alla om deras arma lott. Fylla världen med människors lycka och kärlekens lott. Låt oss få leva livet, låt oss få kastas bort. Låt oss springa nakna igen! Äta, skämmas bort av vår moder, naturens fantastiska trädgård. Jag hoppas igen, jag hoppas få leva, leva ut! Ut hela mitt blodomlopp! Om jag nu känner såhär, varför gör jag det här. Lämna kvar mig själv, ut i cybervärldens enorma hem. Ja varför då? Jag frågar mig gott, varför du kämpar så, så för din lilla lott. Din chans på jorden, jag vill inte kasta bort. Oftast känns det hårt, som ett sår som inte går att tvätta bort. Kanske du sitter där nu, min son? Någon där ute som drömmer sig bort. Önskan av att lära, vem var dina farfäder för nån? Vem du än är, kasta dig inte bort. Om du sitter här nu. Jag älskar dig för gott.

 

-KRJ

Ps. Bilden har inget att göra med höstlov, eller Malmö för den delen. Här är det platt. Platt som en Greyhounds mage, Ds.

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.