Min morfar

 En dikt om om morfar

Mitt första minne av dig, när du frågade mig hur stort du ville att mitt nya landhockey mål skulle vara. Jag minns det orangea hårda tyget du valde att ha klä runt det.

Jag minns de gånger du stod under fläkten och bolmade när jag kom in.

Jag minns de gångerna du fyllt ert hus med pannkaksdoft.

Jag minns ditt sätt att se på oss barn med ett djup och en förståelse som ingen annan gjorde.

Jag minns hur stolt jag var att du var min morfar.

Jag minns alla gånger vi samlats för att fira högtid, hur den stora svarta filmkameran plötsligt dykte upp.

Jag älskade dig gränslöst.

Jag minns ditt sätt att ta en tupplur som att sov klockan hade ringt.

Jag minns varje gång vi hade spelat fotbolls match, hur du belönade mål och assist med dina hårt förärade kronor bytte bank.

Jag minns ditt sätt att klä dig, den gamla skolan minsann.

Jag minns när du satt och dunkade brödskivorna i rosten och placerade tillbaka dom i påsen ’Jag gillar när dom är sega, kunde du ha sagt.’

Jag minns hur du satt och klippte alla socker bitar på hälften, med din speciella sax

Jag minns hur du hällde kaffet på det lilla fatet och sörplade med en halv klippt farinsocker bit på fatet.

Jag minns den dagen mamma ringde och sa du hade fått en hjärtinfarkt.

Jag minns den dagen efter fotbolls matchen, du hade drabbats av en stroke.

Jag minns tydligt hur det förvandlade dig och ändrade ditt liv väldigt snabbt.

Jag minns likaväl glimten i dina ögon, men frustationen av att inte kunna diskutera och lägga din åsikt.

Jag minns när du bad om en vass kvinna, när vi listade ut att det var en kniv du ville ha fatt.

Jag minns dig morfar, jag minns dig för din sanna natur, i mitt hjärta du aldrig kommer att suddas ut.

Jag önskar jag hade vart äldre innan du blev sjuk, jag önskar jag hade lärt mer om dig, dina seglatser på dom sju haven, ditt äventyr från Finland till Sverige, hur du förälskade dig i mormor, hur det var att leva med samma kvinna i 50 år. Hur det var att uppfostra fem barn. Även om en av dom dog. Du var en sann krigare, jag ska minnas dig morfar, jag älskade dig, jag hoppas du följer min seglats ut på dom sju haven, för hos mig kommer du alltid ha en plats, även om du lämnat perrongen. Jag saknar dig, hoppas du mår bra, är ung, frisk och glad, vart du än är, har du det bättre än här.

 

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.