En törstig tarm

Vad ska jag  skriva om?

Vad ska jag berätta om denna dagen?

Hur svårt ska det vara att få fram något ur denna syltburk till hjärna. Hur kommer det sig att jag fortfarande är sliten från lördagens bravader?

Har jag lyckats bryta min handled?

Har jag fått infektion i min hand?

Jag vet inte men ont har jag. Hur kommer det sig att baksidan av att ta en fylla är hemsk. Det är verkligen riktigt jobbigt att vara bakfull. Sjuk till och med. Magen känns svart, som att man tagit ut hela tarm systemet och vänt det ut och in och skrapat det i sand. Huvudet slår det blixtrar om och tankarna som far igenom är oskarpa, negativa och ångestfyllda. Varför är det så? Varför fortsätter man att dricka alkohol? Är det verkligen värt det? Det är inte ofta jag pumpar i mig sprit längre, men det händer, det ligger latent i mitt DNA. Jag behöver en bläcka för att reboota min hjärna. Jag tycker om känslan av att vara borta enstund från verkligheten. Det är tur att man blir så dålig. Annars hade det vart mera problematiskt att sluta. ”Det är som en allergi”, såg jag nyligen på ett program där man pratade om alkolism. Dom var tre som diskuterade var av en var alkolist, en är expert på alkolism och en snubbe som hävdade att allt handlar om viljestyrka. Intressant ämne. Är det så svart vitt att man kan göra valet själv? Eller är det en sjukdom, som man kanske till och med föds med? Jag själv sitter med anlag för utveckling av törstande tarm, vilket jag är medveten om och vilket gör mig glad att jag blir så in i bomben sjuk att jag inte pallar med att göra det så ofta. Hur är det för andra? Jag tänker att du måste vara nykter och ta beslutet att dricka, inte sant? Ingen är full från början, det är ett stadie som man väljer. Suget kan säkert variera från individ till individ, och umgänge. Påverkan från sociala forum. Mörker, ensamhet, ångest, bitterhet, kärlek, sömnproblem? Säkerligen många faktorer. Hur ska man kliva ifrån sina bekymmer och leva ett mer nyktert liv? Hur ska man välja att vara nykter? Vill man det? Nu är det jul tider och jag tror det är en stor utlösare i många hem. Folk är lediga, det är mysigt att sitta hemma framför granen, man träffar människor man blir nervös och plötsigt hälls snaps och glögg i stora krus.

Hur blir det för barnen?

Ja, det kan man undra. Jag hoppas ingen behöver sitta ensam hemma. Jag hoppas barnen ska slippa se nedspydde handfat, folk som ramlar, folk som somnar vid matbordet. Jag har vart där, jag är där, jag vet vilka skador alkohol har på omdömet. Kanske ungen plötsligt får smaka på en lavett istället för den varma kramen han egentligen önskat sig. Jag hoppas inte det. Det är tuffa tider, det är inte någon lek. Livet trycker ned dig och du måste streta emot. Finn inte lösningen på flaskan, den vill dig bara ont.  Om du har allergin, fundera på vilka planer du borde satsa på, hur det hellre skulle kunna gå, om du hällde ut flaskan din i slasken. Skulle din framtid skina klarare då? Skulle du ångra att du inte hade supit på länge då? Hur skulle livet ditt se ut om du helt bestämde dig för att spola kröken? Kanske skulle det bli trist och grått, kanske skulle det bli färgglatt blått, frukta inte ta en pinne, njut av den och andas ut, livet börjar se mera ljust ut.

God Jul

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.