En nolla istället för ett plus

Olyckan fyller mitt bröst. Ångestladdat fundersamt och tveksamt. Varför ska jag analysera allt som händer mig? Varför ska jag vakna varje morgon och vara negativ och bara se problemen? Varför ska det vara så svårt? Tankarna går på repet och jag har svårt att släppa taget.

Här sitter jag och luktar svett och ska försöka ta tag i dagen. Det mesta glider mig ur näven och jag känner mig hjälplöst drunknade i mig själv. Hur blev det så här? När började jag glida bakåt igen? När började plötsligt glidet att släppa och jag måste kämpa dubbelt igen. En tappad positiv rutin efter den andra och jag är snart tillbaka på ruta ett. Allt har en plan så kanske min nästa utmaning fångar tag i mig snart. Kanske jag ska få ny smak och uppleva nya saker en dag. Kasta mig ut igen och krossa mina barriärer på nytt. Just nu känns det inte så. Just nu känns det som att ta en dusch är det största steget på dagen. Lustigt är det hur saker glider en ur näven, när man tappar kontrollen. Lustigt är det att det känns rätt bra ändå. Även om jag ändå ligger här fylld av ångest ofta och så. Livet är galet, spännande och intressant. Lika ofta, tråkigt, segt och ointressant, förmodligen väldigt mycket oftare. Inblicken man får in i andras liv är alltid så actionfyllt. Det händer så mycket i alla andras liv, att dom gör så mycket roliga och intressantare saker än oss. Men det är bara en scen. Zlatan har också en tvätthög, en dammråtta under soffan, en fru med problem och ungar med hål i tänderna. Alla går runt med sina problem och sina tankar. Tänk om man kunde lyfta på huven på alla andra. Tankarna kretsar garanterat mycket kring sig själva och sex. Klart det är så. Om jag ska fundera på vad jag själv tänker så handlar det oftast om mig själv. En ständig inre kamp att göra gott och bot på andras gynnsamma sida. Det är en kamp. Det är något som är en viktig livsläxa. Att lära sig att bara vara glad och lycklig för andra, att kunna se deras framgång utan att ha svarta känslor. Att kunna glädjas åt att andra gör något bra. Det är så viktigt att förstå att alla har sin väg att vandra och att det förmodligen inte har någonting med din egna stig att göra, utan bara vara genuint lycklig för andras välmående. Detsamma gäller i andras motgångar. Att förstå deras kamp och kunna vara där och stötta så mycket man förmår. Det är lika viktigt, i med, och motgång, som man säger vid vigseln. Jag tror vikten av att minnas att påminna sig själv att så är fallet, att det är deras lycka eller olycka och att vi endast kan visa dom rätta känslorna. Låta den inre rösten guida in än på rätt spår. Det finns alltid ett svar, och innerst inne vi hör svaret viskas, du måste bara lära dig att lyssna.

Nu har jag duschat, genast känns livet lite enklare. En uppgift på den ständigt växande checklistan. Kan det vara så att ju mindre man har att göra desto mera tid finns det att tänka, ju svårare blir det att göra saker. Jag vet när jag har absolut fullspikat så är det inte några problem. Sen får det inte vara så för länge, men ändå. Jag finner det ytterst intressant. Något jag gått och fnullat på, är det här med kollektivt medvetenhet. Eftersom det är vi som har skapat verkligheten kollektivt och jag tror det finns någon form av grupp medvetenhet, en annan typ av frekvens där allas inre röst ljuder. Kroppsspråk är en sådan bland annat. Ibland känns det nästan som att jag kan höra vad andra tänker samtidigt som det bara är spekulation. Det jag funderat på är det här med problemen som man springer in i för att nå sin personliga nivå. Alla individer du springer in i är där för att lära dig något eller du ska lära dem något. Jag tror även alla känslor som kommer rakt från hjärtat är samma sak. Saker vi tycker är jobbiga är något som bör utforskar med lykta. Det är en av dom största utmaningarna. Det jag försöker komma in på är det här med gruppen, eftersom jag låt säga har en utmaning framför mig som handlar om svek, är det så att alla andra också har det samtidigt men i andra skepnader? Hur ser man sin utmaning och hur bemöter man den? Utmaningarna man springer in i är repetitiva och försvinner aldrig om man inte brottas med dom.

Möt ditt lejon.

Det är det som livet handlar om. Utan att göra det så fastnar man på samma spår. Kanalen återupprepas och du kommer aldrig vidare. Det är som att spela Mario bros men alltid dö på samma level, det svåra hoppet som du måste klara för att klara spelet. Precis lika är livet. Allt finns där utav en anledning. Allt finns där för att guida dig i det du kallar livet. Alla dom största brottarna av problemen har vart där du är idag. Dom vågade möta sina lejon och dom vågade vara nummer ett. Jag menar inte att alla ska bli bäst i världen på att spela fotboll, åka rymdraket eller bli Tiger Woods. Jag menar bara att du borde vara lycklig i ditt eget skinn. Om det nu finns något som är lycka, allt är ju relativt och allt är bara temporärt men ändå. Lycklig i stunden i det vi kallar nu. Tro mig jag har mycket kvar att lära, enormt mycket kvar. Jag hoppas jag orkar ta tag i det snart.

 

– KRJ

 

Sidnot.

Läser en bok om en snubbe som är astronaut:

 An Astronaut’s Guide to Life on Earth

Han bestämde sig när han var nio år att han ville bli astronaut. Väldigt många livslektioner att lära av denna mannen, det senaste är att alltid sikta på att vara en nolla. Var inte en minus eller ett plus, var en nolla när det väl behövs kommer du vara så väl förberedd att du automatiskt kommer bli en plus. Siktar du på att vara en plus blir du automatiskt en minus. Var en nolla, le, lyssna och vara genuint lycklig och intresserad så kommer lyckan av sig själv.

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.