Mangalore

Förtroende Efter två nätter i Kumta har partnern samlat sina krafter och kommit till fred med sin curry tofu, och känner att vi är redo att börja smyga ned mot Kochin, Kerala. Så vi hoppar ombord på ”goverment bus”- nånting och tar oss de ca fem timmarna ned till Mangalore. När man åker buss i Indien finns det lite olika varianter, det finns: lokal buss ”goverment bus” och det finns turistbussar. Bland turistbussarna finns det semi sleeper som är sittbuss med eller utan AC och det finns sleeper med eller utan AC. Sleeper är bussar med sängar och det finns olika varianter av de också. Det finns de med dubbelsäng på höger sida, enkel säng på vänster sida och så finns de blandat med sängar och sittplatser. Alla* bussar är utan toalett. Denna gången till Mangalore är det vanlig lokal buss, den kostar nästan inget och man betalar till en konduktör ombord. De släpper av en där man vill (på bestämd rut, självfallet). Efter en stunds hoppande, studsande, hjärtat i halsgropen, nära döden-upplevelser och panikskrattande med smala små indier brukar det vara te/lunch. Ibland tar de toalettpaus och ibland väntar man på någon. Men när de kör, kör de för full maskin. Buss är det enklast transportmedel enligt min åsikt att ta sig fram med på halvlånga distanser, för att det är så enkelt, billigt och man kommer i kontakt med så många människor. Efter sex timmar är vi framme. När någon säger fem timmar är det förmodligen minst sex, 5 minuter är oftast minst 30 minuter och 1 minut är *15. Mycket är väldigt obrottom förutom när det handlar om att äta eller bete sig i trafiken. Upplever väldigt ofta att de har extrema lokala kunskaper och att de hela tiden vet vad som sker i deras närhet – kanske för att de skriker i telefonen hela tiden. Vi spanar runt och diskuterar med de lokala busskonduktörerna och får olika bud om hur vi skall ta oss till Kochin nästkommande dag. Vi går istället till en resebyrå och bokar turist nattbuss sleeper non AC dagen efter. Prisskillnad gov. buss uppskattningsvis 130rs för 13 timmar turistbussar 650rs, men denna gången med endast indiska turister. Annars upp mot 1000 lappen. 1kr = 8rs. Vi slappar, känner av stämningen och ser att det ligger något som kallas food Bazaar nära vårt hem. Det är ett fem vånings köpcenter med full AC och Pizza hut. Jag har aldrig ätit Pizza hut så vi spenderar 600rs där. De var en pizza lika stor som en toast. Området är super rent och folk är välklädda, och det till och med luktar fräscht i vår lilla stadsdel. Dagen efter flanerar vi, vi vet inget om staden och går med flowet. Vi kommer till ett tempel som är väldigt vackert, väldigt stort område och med en reinkarnation av Hanuman, min favorit. Snackar med en snubbe som berättar att det finns ett annat tempel i staden som är världsberömt. Tio minuter senare befinner vi oss där (minns inga namn på något). Det är slående vackert. Miranda är fortfarande lite hängig, jag placerar henne i skuggan och ger mig ut på äventyr. Jag finner en enorm Hanuman i skogen, ett tempel med en reinkarnation av honom, jag hittar en trapp som leder upp för berget, plötsligt finner jag en ”by” i skogen, på toppen. Jag smyger in. Ser ingen, tar lite bilder och kommer runt en krök där det sitter fyra stycken män. Jag får lite panik och sticker tillbaka. Tar lite bilder längre ned i backen och plötsligt skriker någon på mig. Han viftar och vinkar att jag borde komma tillbaka. Jag bestämmer mig för att lita. Det är fyra stycken grabbar som sitter där. Jag ser ingen i närheten, de frågar var jag kommer från och hur jag tacklar värmen. Som sagt, jag har sprungit upp och ned för trappan två gånger. De pratar väldigt lite engelska, jag är lite orolig. De ser min kamera och den ena killen har svårt att sitta ned. De vill att jag skall följa med de in och han slår ihop händerna i ett be-tecken och nickar. Jag går med och ser till att min rygg hela tiden är fri och håller hårt i kameran. De försöker förklara något och pekar mot en smal gång, en tunnel, som att jag skall gå in. Jag tvekar och låtsas inte förstå. Vi går vidare och de visar mig ett tempel uppe på gården. Vi går in och det är en renovering på gång. De visar några reinkarnationer och säger åt mig att det är okej att fota. De pekar på en man som sitter med två andra män och diskuterar. Mina vänner förklarar han är Raja. Jag har ingen aning om vad Raja är och tänker på frugan nede under skuggan. Jag ser en vägg med foton. Alla heter Raja. Rajan på golvet ser illasinnat på mig och grabbarna som tog mig hit börjar lägga marmorn på plats. Jag lunkar nedåt, hittar en plats med grym utsikt, går ned till madam och funderar vad som egentligen hände. Vi tar nattbuss till Kochin.

P1010196 Hyllning till Hanuman, styrke guden, vindgudens son, ledaren för aparmén.

P1010194

P1010212 Hanuman

P1010215 Gångarna de ville jag skulle gå ned i. P1010220 Harmlösa golvläggare P1010218

P1010222 Raja.

-KRJ P1010206

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.