Chandigar, Haryana & Punjab

Gästinlägg

Efter sex rofyllda dagar i Jaisalmer höjde vi ännu en gång tempot. Trettio timmar, två tåg och en lunch i Delhi senare befann vi oss på ny, strukturerad mark: Chandigar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stadskartan ovanifrån. Chandigar är uppdelat i, istället för stadsdelar, sektorer. Varje sektor är numrerad och är tänkt att fungera som självförsörjande. Helheten ska resultera i en pulserande kropp med regeringskvarteret i toppen som hjärnan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gav oss fort ut på upptäcktsfärd! Här fanns tre större sevärdheter och vi var lika taggade på allihopa. Tog en cykel-rikshaw till Rose Garden, Asiens största rosträdgård.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men att hålla rosor pigga i fyrtioplus grader kan inte vara något enkelt jobb.. På det enorma området fanns många frodiga vackra buskar, men också många som såg såhär torra och ledsna ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi promenerade, tittade och luktade och njöt av solen som ännu inte var tokstark.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tog en liten paus på stadens museum. Här fanns en utställning om dinosaurier och en om människans väg från apa till just människa. Som de flesta indiska museum var det ganska dammigt och folktomt. Var också på ett om bygget av Chandigar, där alla ritningar och dokument från planeringen sparats och hängts upp för allmänheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan åkte vi vidare till huvudattraktionen Rock Garden. En stor trädgård byggd av en enda man som bara fortsatt, och fortsatt. Unikt var att han byggde med sopor. I intervjuer som vi läst har han förnärmat påstått att det han formar inte är konst, utan helt enkelt något han gillar att göra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Häpnade över naturen som levde mitt bland kreativiteten gick vi runt och bara njöt. Fågelholkarna en bild upp var en av mina favoriter – fåglarna däremot hade byggt egna bon i träden ovanför.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Traskade tunt i tunnlar och längst smala stigar, följde skyltar som sa saker som ”way to waterfall” och ”please don’t climb.” Pladdrade på om hur häftigt det var att vela ha ett fort och faktiskt bygga ett! Kändes som ett Neverland, byggt av någon som inte ville bli stor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär fint var det på flera platser. Här ville man hälla i vatten och simma runt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis när vi trodde att det roliga var över dök det upp hundratals figurer i alla möjliga former. Det var småpojkar, servitörer, tiggare och krigare. Och apor, elefanter, rådjur och påfåglar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi lämnade Rock Garden, lite ledsna att vi aldrig skulle kunna uppleva platsen för första gången igen, promenerade vi runt på stadens breda, välorganiserade gator. Hittade ett Pippi Långstrump-träd där det växte ölkorv istället för sockerdricka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fick många nya vakt-vänner som väldigt gärna ville vara med på bild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och inne i centrum träffade vi för första gången turistpoliser. Vi fick svara på frågor om säkerheten i staden och hur vi blivit bemötta. Svaren skrevs noggrant ner i deras kollegieblock. Efteråt skulle det självklart fotograferas, med både vår kamera och deras mobiler.

Sammanfattningsvis var Chandigar en skön oas i det annars indiska kaoset. Här ifrån planerar vi nu vår resa mot Shimla.

/Miranda

 

2 kommentarer

  1. Härlig läsning för oss, sköna upptäckter för er! Ses snart Ruben och förhoppningsvis också Miranda! /Hanna&Richard

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.