Amritsar, Punjab

Golden tempel, Kulcha, en skön snubbe och galet många Sikher

I Dalhousie frågar jag på hotellet hur många timmar det tar att åka buss till Amritsar.

– Endast fyra timmar Sir, säger receptionisten på lyx hotellet. Soft tänker jag. Efter ännu en bastant frukost hoppar vi ombord på bussen, med en sikh som chaufför och en som konduktör. Tidigare under vårt Indien äventyr har vi stött på sikher (Hyderabad inlägg). Jag skulle vilja kalla dem för en elit styrka inom hinduismen. Sikhismens tro är som en blandning utav Islam & hinduism. Broder Nanak var en klok man som levde på 1500-talet och han grundade Shikismen. Deras historia är minst sagt blodig och har enormt många slag bakom sig denna. Hur som helst så är jag väldigt tacksam att dom finns. Alla Sikher vi träffat har vart fantastiska. Om du har vart med i bloggen från början kanske du minns att vi besökte Amritsar redan första veckan, men var då så pass sjuka att vi endast såg insidan av ett hotellrum. Någonstans under resans gång upptäckte jag att Amritsar har internationell flygplats och tar oss mer är gärna tillbaka till skandinaven. Det är goda nyheter. För här ligger Sikhernas huvud ”kontor”. Golden Tempel.

Tillbaka till bussen. Efter ca nio timmars bussresande hoppar en ung man på och sätter sig bredvid mig. Han heter Arosh och har under dom senaste åren studerat i Amritsar. Vi pratar under en timme och det känns som vi känt varandra hela livet. Han berättar att han flyttar till Winnepeg i Kanada i dagarna och har dessvärre inte tid att spendera dagarna med oss. Men är gladeligen guide på telefon. Jackpot. Så efter ca tio timmars bussresa är vi äntligen framme i Amritsar. Vår sista destination Indien 2013.

Amritsar är känt för Golden Tempel, indiens bästa street food och en märklig cermoni vid Pakistans gräns.

Golden Tempel

 

Golden Tempel Golden Tempel Golden Tempel Golden Tempel Golden Tempel Golden Tempel Golden TempelMer professionella bilder finns här

 Varje dag serveras gratis mat till observera 30 000 hungriga munnar!

Det finns ett härbärge för trötta själar. Det är verkligen totalt förbjudet att använda skor. Det är 24 timmars bön från oändligt många präster. På många platser inne på tempel området sitter det i ”skylt fönster” präster med gigantiska böcker, det är hög bön med orgel liknande musik på högtalare, med storbilds skärm med text ofta översatt till engelska. Det är otroligt många gäster vilken tid man än befinner sig i bygget och det råder total frid. Människor vi träffade på området är otroliga. Samt att det finns ett museum med sikhernas historia, som för övrigt enligt dom själva är EXTREMT våldsam.

Vår vistelse i Amritsar var sex nätter. Eftersom det var sista anhalt handlade det mycket om shopping, käk och självklart vara sjuka en sista gång.

   Efter några dagar var vi ute och gled. Hamnade i ett rätt rappigt område. Vi ser en hög med sopor och på den en hög med råttor. Måttligt äcklade ser vi ännu en som är överkörd. Vi finner en cykel rickshaw och ber han ta oss därifrån. Lagom möra och tyvärr ganska less som man gärna blir när lugna, trygga, kalla, rena Sverige bara är någon dag bort. Säger han något om en ”garden”. Vi drar dit. Efter tre minuter ser vi en man sittandes på huk. En doft knockar mina näsborrar och lite närmare ser vi vad som sker. Han sitter men bajs upp till axels och öser ned det i en stor säck. Jobbiga tio minuter. Men detta är Indien. Landet där vad som helst kan hända. Mannen i cykel rickshawen är lyrisk över att ha blondiner i kärran. Han bestämmer sig plötsligt för att svänga av vid en foto studio. Vi får posera med vår nya bekant och se insidan av en indisk foto studio. Efter en stunds photoshoppande slänger mannen in en turban på mig och vi skrattar vilt och bajs hanteringen är som bortblåst Cykel snubbe

Det är aldrig, det inte är något som händer.

Wagah border

Wagah border är en gräns mellan Pakistan och Indien. Och är en plats där det varje dag råder en cermoni mellan två länder i ständigt krig mot varann. Historien är blodig och mycket har hänt mellan åren mellan länderna. Vi drar en spontan trip dit då det är mycket tjat från taxis och tuc tucs om att besöka denna plats. Väl framme hamnar vi i kön för utlänningar. Det finns som oftast en kö för indiska kvinner, en för män och i detta fall en helt egen entre för utlänningar. Vår kö består utav uppskattningsvis 30 personer. Indiernas kö består av uppskattningsvis 2000 människor. Efter fyra säkerhets kontroller, inlämnandet av ryggsäck, hålla alla värdesaker i handen och panik köp och ätande av popkorn för plastens skulle är vi inne på områdetWagha border

 Plötsligt öppnar himlen sig och regnet tok öser. Riktigt riktigt öser. Lite gnälligt och irriterat låtsas jag som att det är okej, men försöker förtvivlat skydda våra värdesaker och upprätthålla någon form av torrhet. Plötsligt nere på gatan hör jag hur ljudet från högtalarna stiger. Ett jubel utbryter och samtliga kvinnor på plats är på gatan och har – århundradets fest! Det dansas, jublas, skriks och oändligt mycket armpump. Inställning är allt.

   En känd maträtt vi testade i staden var Kulcha

Kulcha

Trafiken kring Golden Tempel ser ut ungefär så här

Trafik

Indien

Vi hittade en sköning som var vass på kex Gatu kakor

Det finns ett tempel som hinduerna har byggt som ligger fyra kilometer från Golden Tempel som är väldigt intressant

Durgiana Tempel

Detta heter Durgiana tempel. Här serveras likadan mat som på golden tempel, det är läskigt likt. Bara att här är guld färg, och betydligt färre människor.

   Vi far hem. Tack Indien. Du är bäst. Du har lärt mig så mycket. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Tack till dig. Hoppas du fortsätter följa mig då jag räknar med upprätthålla denna sida och utveckla den till mer än bara en reseblogg. Tack.

– KRJ

Golden Tempel

 

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.