Halmstad, Hallands län

En finne, en indier och en mästare

Jaha då var det dags att säga farväl till min baby. Jag ska rulla hemåt igen och passar på att besöka lite vänner längs vårt avlånga land. Efter mer än tre månader ihopsittandes, ger jag min älskling en kram och går på tåget. Vårt band känns starkare än någonsin. Jag älskar henne av hela min själ.

I Halmstad ska jag träffa en gammal vän till mig som jag bodde tillsammans med när jag bodde på Åland. Jag är även här för att prata med min nya bror från Indien, Anil från Hyderabad om ni minns? (här)

Efter en stunds tuffande, kan jag inte sluta att fascineras av hur det ser ut. Människorna, kläderna, mobilerna, datorer, renhet, ström och självklart sucken när tåg chauffören ber om ursäkt att tåget är 6 minuter försenat. Det är så sjukt grönt.

Jag möts av en finne i träningskläder och en cykel.

– Jag har jobbat, förklarar Miikka och berättar att han spelat fotboll med en grabb. Vi går hem till honom.

Uppe på vinden har han slagit läger och säger han ska laga något lättsamt. Vi äter pannkakor med päron, ljuvigt. Miikka är absolut en av dom mest inpirerande människorna jag möt i mitt liv. Han är från Esbo i Finland. När vi bodde på Åland bestämde Miikka sig att han ville bo på kloster i Malmö. Men han hade aldrig vart på Gotland så han började där. Så han packade sakerna sina, hoppa upp i cykel sadeln och for iväg. Senare i livet började han studera i Halmstad. Han tog en termin i en pittoresk små by i Frankrike för att lära sig franska. Tillbaka till Finland och träffade kvinna, stack till Kongo och missionerade för Kongoleser. Han är en sann hjälte, samt poet.

På morgonen ska Miikka på möte och har inviterat mig att vara med. Vi ska träffa svensk mästare i breakdance. Snubben heter Kalle och driver nu mera en dansstudio för vuxenutbildningen i Halmstad. Anledningen till mötet är för att inspirera människor att göra det som dom brinner för.

Efter mötet ska jag träffa Anil igen. Jag har köpt ”mango ”pickle” till honom. När jag ger honom burken så lyser hela själen upp! Mannen står och små skuttar och vrålar ut sin glädje! – ALL THE WAY FROM INDIA! Vrålar Anil.

   Miikka måste iväg och arbeta och jag hänger kvar i detta Indien centrum mitt i Halmstad. Dom är tre som delar på 30 kvadrat och hela tiden kommer folk in i lägenheten. Det luktar curry och alla sitter och pratar och har det mysigt på golvet. Utom jag och Anil som tagit dom enda stolarna. Anil säger till mig att jag får inte åka förrens han har bjudet mig på middag. Vi går och handlar och han köper ägg och bröd. Han berättar att han tagit ansvar för ett gemensamt kök en våning upp och vi kan hålla till där. Anil lagar mat och säger åt mig att sätta mig och surfa. Anil

Om jag ska ge mig på och översätta hur mycket kronor det kostar för Anil att handla i Sverige får ni tänka att gångra varje  krona med 8:a. Anil lagar käk När maten är klar säger han till mig att äta, men tar ingen tallrik själv. Jag äter något ikväll istället. Detta är till dig och dom andra två i lägenheten under. Ägg curry

Det har blivit dags för mig att glida vidare upp mot vår näst största stad: Göteborg. Anil och en annan kille från Indien följer mig ut på gatan. Anil tar en cykel med sig och det är bråttom, bråttom. Vi blir tvungna att springa större delen av vägen och Anil är vid min sida ända tills tåget rullar ut från perrongen. Tack att du är du.

Jag är glad att jag har så fina vänner i mitt liv.

-KRJ

1 kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.