20/10-2013 – Tankar

Ett utdrag ur dagbok

Rabbel i huvudet

20/10-2013

Märkliga drömmar simmade igenom i natt. Hotfulla, mordiska. Varför tycker dom illa om mig? Alltid gjort. Peppade mig själv verbalt för att orka röra mig ut på motionsspåret. Lite lugnare huvud idag, då jag rörde mig utan musik. Samma frågeställningar idag. Varför blir jag nervös, nervös av att träffa människor? Varför är det så? Ovana? Vem är egentligen nervös? Döljer min kropp, varför? Livet är så intressant, även på enklaste leknivå. Oavsett klara, tydliga monumentala problem såsom svält, tak, sjukdomar, och död. Bjuds det ändå på problem. Oftast i huvudet är det största kampen. Bara som nu, om jag skulle skriva eller inte. Försöker ändå övertala mig själv att inte göra det. Varför är det så? Vad ligger i denna enorma konflikt inom sig själva? Varför är det så svårt att bara luta sig tillbaka och njuta? Hur kommer det sig att den största utmaningen man har, är utmaningen att vara glad och lycklig? Är det något som alla vill? Kanske är svårt att ta det för givet också. Hur skulle jag vilja göra om jag fick vara glad och lycklig i alla situationer? Handlar det om sex? Konst? Pengar? Frihet? Problemet är så fort något upplevs, finns det ständiga behovet att uppmärksammas att något upplevts. Lätt att skulle, jag gör det för andra. När dom egna tankarna riktas inåt och vill uppmärksammas. Ska dom besvaras med tystnad? Ska dom kvävas mot det egna sinnet? Varför finns dom där? Upplever alla dom? Varför måste jag synas? Varför måste jag vara djupast, bäst, vackrast i alla situationer. Om inte kan jag luta mig tillbaka och njuta? Vad tror du? Svälja stoltheten? Växa när andra växer. Det är det som är ledarskap. Ledarskap är att visa att även om du är starkast du är svagast. Att visa dina ömmaste punkter, blotta dom, låta andra få se. Visa att är du är lika svag som alla andra, svagare. Det är styrka. Det är ledarskap. Lyssna, se, lär. Att vara en förebild. Att leva som man lär. Att andas och njuta se andra utvecklas. Lyckas vara med dig själv utan att andra nödvändigtvis måste se på. Det är styrka. Det är ödmjukhet. Våga vara kreativ och inte tänka på vem som ska se eller njuta av det. Det är inte någon lycka att krama andra om din kram är falsk. Det är inte någon lycka att låtsas vara vän med någon om du inte är vän med dig själv. Hur ska du kunna njuta av din egna röst om du inte ens gillar den? Hur ska du förstå dina egna känslor? Lär dig vara positiv, lär dig andas, och älska dig själv. I alla situationer. Du har inte någon annan att lita på. När allt kommer kring är du den endaste som är där när allt är över. Du enas med det eviga och du frodas. Så vad stoppar dig? Vad är det egentligen du vill få gjort? Klumpen i magen som gör hindrar dig. Rösten i huvudet som säger emot rösten i hjärtat, om du vet om den varför lyssnar du på den? Varför tror du att den är där? Den är ditt liv, den styr dina handlingar. Lyckas arbeta emot den och ge den rätta svar gentemot ditt hjärta och du kan gå hur långt som helst. Du är den utvalde, du är Buddha, Jesus, Ghandi, du är dom alla. Du måste bara upptäcka det själv. Sluta förneka din potential. Sluta säga att du inte kan. Sluta låtsas som du inte vet. Allt är upp till bevis. Lär dig hur man lär. Lär dig hur du tar ut din potential. Lär dig lyssna på ditt hjärta. Det är din guide i detta universum. Det är universum. Det är allt. Det är allt du någonsin behöver, någonsin behöver veta och någonsin, någonsin behöver uppleva. Du skapar ditt eget liv. Lyssnar du på andra eller lyssnar du på dig själv? Tror du på mina ord? Tror du jag vet detta, eller tror du jag känner detta? Hur kommer det sig att du fastnar i samma spår. Likt en grammofon, spinner du ofta i samma spår, allt bara repeteras och du glömmer bort att leva. Att alla ”sekunder” du upplever aldrig kommer tillbaka. Alla gånger du skjuter på saker du verkligen vill göra, kommer aldrig komma tillbaka. Du går emot din egna natur. Du vet om det men du övertalar dig själv att göra annat. Annat som inte ligger på din stig, annat som egentligen inte ligger i dina banor. Saker du senare aldrig kommer att ha användning för i vad du kallar livet. Det är så lätt. Det är så fantastiskt lätt att bara spilla. Slå ut glasset rakt över bordet bara för att ha något att göra. Hur tacklar du en sådan motgång? Varför tror du saker sker mot dig? Varför slår du, ibland i din tå? Allt har en plan. Att du sitter här och nu och läser igenom dessa rader, finns det en anledning till, du har blivit förd hit för att lära något, eller lära ut något. Det är upp till dig att läsa situationen, det är upp till dig att dela in det i din verklighet. Allt är med mening. Allt du gör kommer tillbaka, i en form eller annan. Det är upp till dig att lära dig tolka. Äter du Pizza, kommer du få ont i magen, men är du medveten om att du får ont i magen? Är du medveten om varför du fick ont i magen? Är det laktos? Är det gluten? Det är inte så lätt att förstå när du sitter med din onda tå. Varför det blev så? Jag lovar dig att det finns en anledning. Ett straff, en upplysning, en påminnelse. ”Tiden” visar dig, eller har redan visat dig. Du måste bara inse att det är av en anledning. Det är inte någon idé att bli upprörd, eller lägga djupare energien på sådana fadäser. Det är aldrig någon vits att fundera kring sådana omständigheter, lägg dig ned och andas så ska du se att tiden läker dina tår.

-KRJ

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.